Tillbaka i Pajala och gör sånt som man gör i Pajala.

God dag!

Nu blir det ännu ett sånt här otrevligt nyktert inlägg.
Dock så handlar det om mat och den ooootroligt trevliga spel klassikern Sam & Max: Hit the road.
Så det är ju kul!

Igår satt vi hos Skägget och någon hade postat en bild på något 1st person shooter spel.
Kul, jag vet... MEN! På den bilden skymtade vi en ful liten vit kanin och efter inte alls så lång
eftertanke kom jag fram till att det var Max från det tidigare nämnda spelet!
SHITSTRIPSOCHPRIPPS då hände det saker!
Skäggot satte direkt igång att tanka en serie som handlade om dem och spelet såklart!
Fast han lyckades tanka helt fel spel så jag var tvungen att visa hur det ska gå till.

Idag satte vi oss ned och började spela skiten direkt när han vaknade!
För er som inte vet så är det ett äventyrsspel som handlar om Sam, den kostymbärande hunden, och hans psykopatiska, våldsbenägna kanin-sidekick Max. Tillsammans är de FREELANCE POLICE!
Den lokala Yetin har smitit från sitt isblock och kidnappat en långhalsad dam och det är upp
till våra hjältar att hitta dem.
Ett trevligt äventyr som tar dem runt hela Amerika till diverse
sevärdheter, såsom världens största garnnystan.

Efter några timmar spelande så fastnade vi dock och bestämde oss för att bege oss mot mig
för att slänga ihop en mycket experimentell middag.
Efter lite svansande runt på konsum på jakt efter passande ingredienser så började vi.
Skäggot fick jobbet att skära potatis och tomater medans jag rörde ihop en gräddsås med wokgrönsaker och vitlök och gjorde en chipsdip med ost i.
KORV! Korv skar vi också! såklart...
När allt skärande och blandande var klart så letade jag upp en fin ugnsform och vi började klura
ut i vilken ordning allt skulle läggas i formen.
Tillslut bestämde vi oss för att drälla i korven och potatisen först
följt av gräddsåsen sedan tomatskivorna och slutligen chipsdippen.

Efter ca 30min i ugnen så började osten på toppen visa sig och bli så där mysigt guldbrun.
Inte långt där efter signalerade tomaterna att hela härligheten var färdig att ätas!
Men sunes så varm den var. Väntan var evig.
Tillslut så tänkte jag "Risk it to win it" och började äta!
SAAAATANS vad gott! Lite för mycket grädde, men saaatans gött!

Nu orkar jag inte skriva ett skit mer!
Förutom en sista grej då.



Ditt megaskrov på "den trevliga middagen", Professor G. Oatler

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0